The team of my dreams är låten dedikerad till Assyriska FF som ekat ut flera år. En mening som verkligen fick en helt ny betydelse när Assyriska FF spelade i en stor internationell turnering utanför Sverige, närmare bestämt Frankrike och St:Brice Sous Foret.

Flertalet gånger har vi hört det – Assyriska FF är inte bara en fotbollsklubb, utan något mycket större. Det visades gång på gång under resan till Paris som P13Vit och P14-Svart gjorde. Ackompanjerade med ungdomsdelegaterna Ninos Touma och Hannibal Aho.

Genom värdefulla kontakter och Assyrier i Frankrike fick Assyriska FF en inbjudan till en stor och prestigefylld fotbollsturnering. En turnering vi troligen aldrig hade fått delta i om vi inte varit just Assyriska FF med emblemet på bröstet.

Andra inbjuda lag var bland annat PSG, Ajax Amsterdam, Chelsea, Anderlecht, Inter Milan, Marseille, Lyon, Lens, Tottenham, Glasgow Rangers, Girona och Lech Poznan, dem sistnämnda som undrade vilka vi var och fick till svar: dem som levererat er lagkapten, mesta målgörare och storstjärna Mikael Ishak. Förvånande blev dem både uppläxade och glada på samma gång.

För att maximera Parisupplevelsen åkte laget två dagar före turneringsstarten. Där fick de uppleva Paris i all sin prakt – från de ikoniska sevärdheterna Eiffeltornet, Champs-Elysees , Notre-Dame, Sacre Cure till Louvren där de besökte den Assyriska avdelningen och såg magnifika skulpturer, dokument och andra historiska föremål som härstammar från vår kultur. En gigantisk avdelning som verkligen tog plats i världens mest berömda museum. Med namn som Sargon, Akkad och Nahrin på kartor mitt i museet blev man påmind om den stora historiska förankringen

Mona Lisas leende fick sig ytterligare en sväng när laget väl lämnat Louvren.

Under dagarna besökte även laget tillsammans med Assyriska föreningen i St Brice/ Sarcelles ett minnesmärke för Seyfo och statyer på betydande Assyriska personligheter i en annan del av staden.

Det var som att en bit av Södertälje i Frankrike. En bit som tack vare starka personligheter kommit längre fram än vad vi gjort i Sverige.

Några i sällskapet fick även bevittna PSG:s hemmamatch mot Strasbourg direkt på Parc d Prince där svensken landslagsspelaren Sebastian Nanasi deltog.

Själva fotbollsspelandet började med att laget fick en chans att träna på fransk mark, mer specifikt på samma område där turneringen skulle hållas. En lugn och harmonisk träning med mycket skoj och glädje men ändå en gnutta allvar med tankar i bakhuvudet.

Lördagen

Fullt med intryck!! Många bekanta internationella lag med 5 tränare i förarsätet samt analyspersonal med datorer och mycket publik som höll Zelge Fans klass var bland det man fick ta in. Lägg därtill matchernas intensitet så får man ihop en väldigt slagkraftigt period som man ska bemästra.

Lite nervösa men ändå taggade killar ställdes i första matchen mot hemmalaget St Brice med hundra supportrar i bagaget, matchen slutade med en knapp förlust, 1–0, en match man annars dominerade och borde ha avgjort tidigare. Turneringen fortsatte sedan med en vinst i andra matchen mot ytterligare ett fransk motstånd. Sedan väntade Ajax från Amsterdam som blev lite för svåra. Man tog ledningen, men kunde inte stå emot på slutet. Men ändå fick Ajax höra att Kennedy Bakircioglu, en av Assyriskas största talanger, just spelat för laget. Inget skulle gå obemärkt förbi.

Mot PSG blev det en lika mäktig upplevelse, med Champions Leauge hymnen som välkomnade spelarna. Trots tufft motstånd stod killarna emot bra och slutresultatet blev en hedersam 2–0-förlust där en billig straff avgjorde tillställningen.

Allt eftersom turneringen fortskred blev Assyriskaspelarna allt mer bekväma bland de stora klubbarna och tog en stark seger över Glasgow Rangers i en tuff och underhållande match. Man började ta för sig mer och stod upp väldigt bra. Britterna kunde med sin accent bara berömma oss, well döööne lads!!

Söndagen

Inleddes med ännu en match mot Glasgow Rangers där laget kämpade hårt, men Rangers fick in matchens enda mål. Mot franska FC Saint Leu 95 pressade Assyriska på hårt, men bollen ville inte in.

Sedan var det dags för en drabbning mot Chelsea från London.

Grabbarna var redo och taggade. Man tog även ledningen som fick grabbarna att jubla enormt. Chelsea lyckades kvittera, men Assyriska vek sig inte utan gick för en seger. En seger man också till slut fick genom 2-1 i slutet. Glädjen visste inga gränser. Om Assyriskas lycka var stor, var Tottenhams ännu större, som rivaler till Chelsea firade de nästan lika mycket som vårt eget lag i sin väntan på deras tur att spela.

De två sista matcherna mot franska RC Argenteuil som vanns med 2-1 och oavgjort mot RC Gonesse blev perfekta avslutningar på en fantastisk turnering.

Turneringen i sig blev en upplevelse man sent kommer glömma för alla inblandade. Både spelare, ledare och föräldrar.

Vi fick ännu en påminnelse om att Assyriska är något alldeles speciellt. Team of my Dreams spelades ofta i högtalarna och Assyriska FF fick nya entusiastiska fans.

Vid ett tillfälle frågade ett franskt lag om det verkligen var fransmän som hejade på Assyriska FF, och svaret kom snabbt: "Ja, visst är vi det!"

Behöver vi resa till andra länder för att påminnas om Assyriskas storhet och arv, eller kan vi också vara profeter i vår egen stad och land.

Det många tar för givet i Sverige är en raritet i andra länder. Vi tackar folket i Frankrike något oerhört för vad dem gjorde och hur dem stundtals bar oss på sina axlar. Stort är ordet. Lech Poznan, Ajax och alla andra vi mötte vet nu vilka Assyriska är, se till att ni också inte glömmer.

Resan till Paris i Frankrike var ytterligare en stark påminnelse om detta, från Louvren i Paris till Amsterdam och Poznan samt hela världen.

Assyriska tackar också alla spelare, ledare och föräldrar för denna resa som återigen påminner oss om stoltheten i att vara Assyriska FF.

Un Coeur - Ett hjärta

Länk till reportaget: https://www.facebook.com/share/v/19Ro2YbbGw/

Spola fram tlll 1:26:52

Assyriska FF, i allas hjärtan!