I en omtumlande period för Assyriska FF där mycket skriverier bortom fotbollen tagit onödig fokus från det sportsliga. Lägg där till att det var Hardmans första match som huvudtränare så kan man dra slutsatsen att det idag önskades en förändring i rätt riktning.

Jerome Tibbling fick förtroendet från start ”i nystarten”, en annan förändring var att Linus Hillemar och Hugo Fernandez fick byta sina utgångspositioner. Höger blev vänster och vänster blev höger. Det fanns säkerligen en tanke bakom det, men tyvärr så blev utfallet något helt annat.

Första halvlek började varsamt där rädslan i bägge lagen speglade dagsformen. En väldigt seg, tafatt och tempofattig halvlek där AFC Eskilstuna knappt drog det längsta strået till sin fördel.

Bortalaget kommer även ut till den andra halvleken som något vassare, snabbare och farligare i sitt anfallsspel dock utan att pröva Jakob Rhawis kunskaper något nämnvärt. De skulle komma till hands lite längre fram.

Istället var det Tibbling som fick det bästa läget på nick men såg bollen precis smita utanför. Försvaret såg ganska ihåligt ut vilket märktes när Eskilstuna flera gånger om tilläts komma fram införliva instick. En av dem stod Rhawi väl placerad på och hindrade bortaledning. Den andra tätt efter den första ledde till säsongens mest solklara straff.

Taoufiq Hannioui kom helt fel i en situation och kapade sin gubbe längs knävecken. Inget att diskutera. En straff som dock Rhawi enkelt fångar genom att iskallt läsa av skytten.

Sekunderna efter snodde Tibbling bollen mitt framför näsan på ett ofokuserat försvar och stormade fram mot mål, rakt och furiöst med ett avslut som gav hemmalaget ledningen helt taget ur det blå.

En intensiv minut när matchen precis tickat över timmen spelad. Efter målet bet sig Assyriska FF allt djupare i Eskilstunas offensiva planhalva, tyvärr så fanns inte den energin som behövdes för att omvandla övertaget till chanser och mål. Efter en kort stund dog det helt enkelt ut.

Det var något man kände hela vägen ut på läktarna. Till och med dem arga rösterna och alla taktiker som sitter lite här och var lyste med sin frånvaro muntligt och bildligt.

Eskilstuna ökade pasningstempot och fick med ca tio minuter kvar utdelning på en vacker vänstervolley som letade sig in i det nedre vänstra hörnet. Ett mål som föranleddes av en ännu vackrare passning. Otagbart för Rhawi denna gång.

Assyriska FF fick dock sista chansen på sista ordet, ett friläge som Tibbling inte lyckas förvalta. Kort därefter blåste domaren av matchen.

Ett rättvist resultat får man ändå säga men sett till hur matchen genomfördes letar jag fortfarande efter något nytt.

Med fem matcher kvar och tio poäng ner till negativ mark känns det ändå ganska säkert.

Både då och nu. Det är energin i spelet som saknats den senaste tiden. Det är den man vill återfå. Det sprakande, gnistrande och böljande spelet som säsongsinledningen bjöd på.

Ett Assyriska som hela Södertälje behöver. Det Assyriska som sätter färg på en annars tråkig industristad.

Ett Assyriska som involverar tusentals människor i alla av livets sektioner. Ett Assyriska som förtjänar mer än det den får.

I nästa match väntar topplaget FC Stockholm som nu krigar om en uppflyttning, revanschsuget och i form.

En stark insats och poäng i den matchen kanske kan ge tillbaka energin, den behövs just nu.