Mitt i all stress och logistik där barn i sportlovstider ska vallas från höger till vänster kommer vi till slut överens om en dag och tid som passar oss båda. Hans karriär har varit spännande på många sätt och vis men även innehållit motgångar som stärkt det mentala, kanske det viktigaste människan har till sitt förfogande. Personen som sitter mittemot är en människa jag känt i praktiken hela livet genom gemensamma bekanta, på fotbollsplan och ute på stan men efter dagens pratstund måste jag erkänna att DD är en riktig förebild och faktiskt en människa som ska finnas med när riktlinjer ska bestämmas hur en familjefar ska vara.

DD som jag kallat honom i mina anteckningar är ingen mindre än David Durmaz, en av Assyriskas mest älskade spelare genom tiderna. Ödmjukheten genomsyrar hela hans profil, även när jag försöker få honom att lyfta upp sig själv, lyfter han fram andra. David menar att han varit lycklig lottad att han fått lära av andra och poängterar vilken lycklig tid det var då han tog sina första steg mot eliten. Spelare som Ghassan Heamed, Zoran Manovic och Edmond Lutaj med flera nämns som inspiratörer i karriären. Han ger även beröm till alla som jobbat med föreningen.

Det var proffsigt och med ett, för Davids typiska humor, inlägg från David där ord och ljud samarbetar lägger han till toppklass med en grov betoning på förortsklanget. David Durmaz med en bakgrund som korgosse är idag en utbildad idrottslärare med fyra egna barn som valde att gå sin egen väg. När familjen satsade på sitt och skapade ett slagkraftigt miniimperium inom företagandet valde David att köra sitt race med idrotten och studierna.

Han tillägger att utan familjen skulle inget vara möjligt. David lyfter fram båda sina föräldrar som största förebild där en rak men väldigt mjuk kärleksgivande uppfostran banade vägen för alla syskonen. Under intervjun får jag även reda på att Davids mor precis gått bort och beklagar djupt. Hade ingen aning faktiskt, David tackar för kondoleansen och berättar lite mer om händelserna senaste veckorna.

Sedan svänger vi snabbt in på dagens talanger, ungdomar och samhälle som en spegling till det jag tidigare sagt om sociala medier och hur jag kan ha missat sorgestunden. Vi har ju många gemensamma bekanta trots allt. David är klok i sin analys och ger en bild jag delar utan att övertalas.

- Det är en ny generation, ett annorlunda samhälle och andra förutsättningar. Han tycker att det verkligen finns talanger där ute som har kvaliteter och deras förutsättningar är 100 gånger bättre än de vi hade. Idag spelar ingen på grus, materialet håller högre klass, media är mer säljande, sociala kanaler är ett skyltfönster, arenorna mer moderna och allt runt idrotten i överlag mycket mer avancerad.
Jämför man mot när vi kom upp är det en helt annan sport, sammanfattar han dåtiden och nuet.

- Det som dock är till dåtidens favör är hungern och den mentala biten. Jag vill med min rutin och utbildning kunna ge det vidare till våra unga talanger. Man ska inte vara nöjd bara för att man är i A-laget. Fotbollen är en lagsport med mycket mental påfrestning och många åsikter men där tränaren ofta har sista ordet. Ibland passar man in men ibland måste man byta arbetsplats helt enkelt för att kunna utvecklas, fortsätter han.

David minns när han själv kom upp till A-laget när klubben höll till i Bårsta IP.

- Allt var som en saga för oss, herregud till och med de gröna massagebänkarna blev speciella. Men det var en klok man som tog mig till sidan och sa: David, du är här nu men glöm inte att det finns andra som knackar på för att ta din plats. Från den dagen bytte jag glasögon och såg allt på ett annat sätt. Det är den känslan jag ska försöka förmedla och gjuta in i våra led. Man kan säga att jag ska vara en extra pappa i laget, berättar han.

Du har gjort många år i Assyriska men du hann även med att spela i Malmö FF, Gais och Ljungskile samt en väldigt kort sejour i Turkiet där omständigheter tyvärr satte stopp för utlandsdrömmen. Berätta lite.

- Som sagt så tog jag mig upp i Assyriskas A-lag och tog till slut en startplats i backlinjen. Sedan blev det Gais där Roland "Rolle" Nilsson huserade som tränare, det gick jättebra i Gais. Sedan när "Rolle" tog över Malmö FF följde jag med dit. Tidigt i Malmösejouren hörde sig Denizlispor av sig genom Hasan Cerinkaya som då var ganska ny i agentbranschen. Högsta ligan i Turkiet lockade och skulle man testa proffsäventyret var det läge med tanke på min ålder och livssituation. Jag trivdes jättebra i Malmö FF men ville inte heller missa chansen. Efter väldigt bra dialog med ledningen och självklart "Rolle" åkte jag över till Turkiet. Det började bra sportsligt men tyvärr fick jag ett samtal man fasar för. På andra sidan luren fick jag höra att Denizlispor hade ekonomiska problem och att fler spelare har drabbats. Efter mycket administration, förhandlingar och känslor avbröts proffsäventyret innan det började på allvar. Det tog hårt på psyket och hela mitt liv. I denna stund fanns det bara två alternativ, gå ner sig eller ta sig i kragen och fortsätta. Jag valde det senare alternativet. Istället för att återvända till Södertälje där Assyriska och Syrianska spelade i superettan med en stad som var lite i gungning blev det istället Ljungskile SK. När jag tänker på det nu är det kanske bland det bästa jag gjort. Inte bara för min egen del utan även familjärt. Det var en lugn tillvaro med mycket fokus på det enkla. Speciellt efter det som hände mig i Turkiet. Gifte mig, fick mitt första barn och sedan tog jag väskan och flyttade tillbaka till rötterna. Men mellanlandningen i Ljungskile SK var en avgörande faktor till harmoni. Upplevde ändå en hel del. Mötte spelare som Kazimi, Emre och andra landslagsspelare på träningar och träningsmatcher. Karriären fortsatte sedan med ett år i Syrianska FC sedan tillbaka till moderklubben Assyriska FF fram till 2018. Ett instick som spelande tränare i Trosa Vagnhärad SK och nu tillbaka igen.

Varför återvända igen och just nu frågar jag nyfiket?
- Ärligt talat så känns föreningen på gång igen. Ett tag var det misskött men senaste 2-3 åren har det varit seriöst och levande. Jag tror på projektet och vill tillföra det sista som kan kramas ur mig.

Hur är din syn på laget?
- En fantastisk grupp med bra personer även privat. Vi ska bara hitta en balans och ett spelsätt som funkar i Ettan. Denna serie är tung och svårspelad. Inget lag kommer be om ursäkt för att dem slår oss. Den mentaliteten vill jag ingjuta i laget. Vår hemmaborg ska va ointagligt och borta ska vi spela cyniskt där poäng är målet.

Vad tycker du om tränarna hittills?
- Det verkar finnas en bra kombination mellan de två huvudtränarna, där fotbollen är allt. Kan bli riktigt bra och hoppas på det bästa för oss alla.

Vem har imponerat mest på dig av spelarna hittills?
- Det finns flera, men jag säger Uchenna Ike.

Bästa spelare du mött?
- Jesper Grönkjaer och Cesar Santin. Tänk också på att Grönkjaer höll på att avsluta sin karriär när jag mötte honom.

Det finns mycket mer man kan skriva om David Durmaz, kanske en minipocket eller ett kapitel i en bok om Assyriska nån gång i framtiden. Tills dess nöjer vi oss med detta. Precis innan vi avslutar som så många gånger förr störs vi lite av en andfådd kanslist efter ett möte. David prickar in på sitt ödmjuka sätt med en touch av sin komiska talang: "Lyft kanslisten i din text, proffs och legend är denna kanslist skriv det". Vi garvar gott, inser att tiden har sprungit iväg. Familjerna väntar, det är annorlunda tider nu. Både på gott och ont. Kansliet ekar tomt men Davids röst ska förhoppningsvis eka för evigt i omklädningsrummet.