Utan er supportrar finns jag inte

Assyriska FF minns tillbaka och vädjar till sina supportrar att inte glömma att laget står för mer än bara fotboll. [FOTO: Arkiv/Esamedia]

Assyriska FF minns tillbaka och vädjar till sina supportrar att inte glömma att laget står för mer än bara fotboll. [FOTO: Arkiv/Esamedia]

Bli medlem i Club 1974 för 165 kr/mån genom autogiro. Säsongskort ingår i år.

Ni gav mig er omtanke, tid och kärlek. Jag gav er hopp, glädje och identitet. Tillsammans reste vi landet runt och på varje arena berättade vi vår historia. I vårt familjealbum har vi samlat många bilder som påminner om vår tid tillsammans. Här finns alla våra minnen samlade. Man behöver inte titta noga för att se hur hjärtligt vi delade vår sorg och dubblade vår glädje.

Glädjen och stoltheten i Svenska cupen äventyret 2003 går inte att beskriva. Vi slog allsvenska Örebro SK, IFK Göteborg och Djurgårdens IF och fick spela final på anrika Råsunda. Vi minns också sorgen när vi på övertid borta mot Örgryte IS förlorade det allsvenska kvalet. Jag minns hur vi spelade allsvensk premiär mot Hammarby återigen på Råsunda, när Linda George öppnade med två klassiska assyriska nationalsånger, gåshuden reser sig av bara minnet.

Första allsvenska hemmamatchen på Bårsta IP spelades mot Halmstad BK, en match som slutade mållöst, men vi fick ett stort tillfälle att manifestera folkmordet mot assyrierna i sydöstra Turkiet 1915. Här vann vi en ännu större seger än tre poäng. Det var så stort minne att en av Sveriges största författare Björn Ranelid skrev en helsida om oss i Expressen.

Jag minns alla talanger vi producerat och kända namn som passerat genom våra led, då vi var något att räkna med. Egna produkter som Kennedy Bakircioglu, Fredrik Samuelsson, Nahir Besara , Mikael Ishak, Stefan Batan och David Durmaz. Vi minns också storheter som Benjamin "Müller" Bakirciouglu, Zoran Manovic, Ghassan Heamed, Andreas Haddad och Kabba Samura, för att inte nämna Göran Marklund, Dennis Östlund och Dinho. Listan kan bli mycket längre och man kan fylla på med kända tränare som José Morais och Rikard Norling.

Från England och Frankrike ända till Japan talades det om oss. Medier över hela världen skrev om oss och teveteam från olika kanaler världen över besökte Södertälje för att ta reda på mer om denna unika klubb. Landslaget utan land fick en egen teveserie. Klubben som vi tillsammans bildade och byggde upp, ni och jag - vi var plötsligt kända världen över.

Det är smärtsamt att höra röster som talar om att lägga ner klubben, att vi ska be våra 350 ungdomsspelare hitta en annan klubb som kan ta hand om dem. I dystra mötesrum har det till och med talats om konkurs och en omstart för att slippa våra skulder. Men när har vi gett upp? När har vi någonsin lagt oss ner för att dö? Vad händer när strålkastarljuset släckts och arenan står tom, när mörker och kyla håller den i ett hårt grepp? Lämnar ni mig nu ensam i mörkret? Är vår saga slut nu?

Nej. Jag ger inte upp hoppet för jag vet att kärleken finns där. Jag vill ta ansvar, jag vill lyfta och jag vill ge tillbaka. För vet ni vad? Jag saknar glädjen och kärleken. Jag tar hellre sorgen tillsammans än att vi går skilda vägar, för jag vet att det skulle döda en liten del av oss båda. Låt oss istället blicka framåt och skapa nya minnen att fylla familjealbumet med, minnen som kommer att berätta flera ärorika historier, minnen för kommande generationer att vara stolta över och fortsätta bygga på.


Skribent:Redaktionen
Dela artikeln

Kommentarer

Ingen har kommenterat artikeln än. ⁨Om du är klubbmedlem loggar du in för att lämna en kommentar.⁩