Solskenet dansade över Södertälje och bakom stora läktaren började allting puttra för att nå sin absoluta topp. Hela veckan har Assyriska FF rustat och frustat, pushat och rushat för att göra den här derbymatchen till en blytung trepoängare. Det är man skyldiga sina supportrar efter flera års förlorarinställning i tidigare derbyn, där Syrianska dragit det längsta strået för att man förtjänat det, för att man haft den vinnande mentaliteten.

Den här gången blev det annorlunda - och när vi summerar söndagen står det klart att Assyriska hållit nollan mot Syrianska i tre raka matcher. Först ut var derbyt förra hösten, där AFF gick på knock efter en fantastisk laginsats med spelare som var taggade till tusen. Sedan följde den mållösa matchen där båda lagen hedrade assyrierna som föll offer för folkmordet 1915. När den 20 september 2015 till slut var här stod Assyriska redo för ännu en hållen nolla - och för ännu en derbyseger.

Från start kopplade AFF ett mentalt grepp om matchen. SFC-spelarna var absolut inte otaggade, men de gick ofta in i rödvita väggar som bestämt sig för att stå i vägen. Kyle Konwea var omutlig, Linus Malmborg ledde försvaret. Tränare Valentic hade valt en uppställning där Fredrik Holster agerade sittande, styrande mittfältare bakom en brinnande Brandeborn och en hjältemodig George Makdessi, men mer än att titta på startelvan tittade vi omedelbart på inställningen.

Spelarna glödde, spelarna brann. Och spelarna vann.

En ganska låst första halvlek följdes upp av en rasande rysare i andra. Först tvingades Christoffer Eriksson utgå skadad, men sedan kom målet som fick Arenan att lätta från marken.

George Makdessi, Hovsjö-killen som aldrig blommat ut till den storspelare han kunde ha blivit, har i flera år kritiserats av de egna fansen. De vill honom väl, men efter ett antal sämre insatser verkar det ha låst sig psykiskt för "Jojo". Trots en del ljusglimtar kommer han sällan till sin rätt när han får chansen ute på fältet.

Men det här var en annan typ av dag, en annan form av verklighet.

En vaken Fredrik Holster såg "Jojo" sticka på högersidan och satte iväg en härlig crossboll. Makdessi följde bollbanan, väntade in rätt höjd på studsen innan han stötte in bollen i bortre hörnet. Euforin snuddade molnen och målskytten själv slet av sig tröjan och skrek ut sin glädje ikapp med supportrarna. 1-0 och Assyriska i förarsätet.

Det skulle komma mycket mer. Andreas Haddad, som byttes in i stället för skadade Eriksson, mötte två fasta situationer med pannan. Båda räddades av Syrianska-målvakten Dwayne Miller, varav den ena var en monsterräddning som höll kvar Syrianska i matchen.

Men i stället för 2-0 luktade det plötsligt 1-1. Haddad gjorde - enligt domaren - ner en Syrianska-spelare på ett otillåtet sätt och bortalaget fick chansen från elva meter. Charbel Georges klev fram för att skjuta in kvitteringen, men det här var ju en annan typ av dag, en annan form av verklighet.

Robin Malmkvist gick åt rätt håll och på returen stormade Isa Demir - en av planens giganter - fram för att skyffla undan bollen. Han lyckades. Kvitteringen uteblev. Syrianska följde upp med en träff i insidan av stolpen, med en boll i ribban och ut, men ingenting satt där det skulle.

Och när SFC pressade på, när Andreas Haddad förmodligen funderade över de två brända nickarna som kunde ha gjort honom till hjälte på nytt, stack Mattias Genc iväg på en djupledslöpning.

Med en millimetriskt perfekt passning friställdes han av en fenomenal Fredrik Holster och tog med sig bollen i steget. När hela Södertälje trodde att Södertälje-sonen skulle skjuta valde han att spela till anfallskollegan Gustavo Blanco.

Sist på bollen var faktiskt en bortaförsvarare, men oavsett vilket smet den retfullt in i nät. Jublet fick marken att skälva och Assyriska visade alla som tittade på att ingenting annat än seger räknades - precis som Andreas Haddad, Fredrik Holster, Mattias Genc och kapten Malmborg betonat i intervjuerna inför matchen.

När domaren till slut blåste av hade Assyriska alltså plockat ännu en derbyseger, och framför allt ännu en derbyseger på hösten. 2009, 2010, 2014 och nu alltså 2015 har AFF spelat hem varje höstderby och i och med trepoängaren klättrar man nu upp till fjärdeplats.

Startelvan: Malmkvist; Demir, Konwea, Malmborg, Eriksson; Makdessi, Holster, Brandeborn, Corr-Nyang; Genc, Gustavo 

Från Assyriskas sida vill styrelsen tacka fansen, spelarna och ledarna för ett fantastiskt genomfört derby. Dagen började med musik och grill och en oerhört fin gemenskap, och den säsong som startade med ett förtroende i botten har nu skjutit i höjden.

Styrelsen vill tydligt betona att man nu går för den allsvenska kvalplatsen så länge det finns en teoretisk möjlighet att ta den. Satsningen sker redan på torsdag mot Sirius, då AFF alltså möter laget som ligger trea. Klubben ska tömma allt de sista matcherna och så länge det finns något att spela om ska AFF spela om det, trots att ambitionen om att klara kontraktet är klart sedan tidigare.

Inför säsongen hette det att vi skulle kämpa i botten, att målet var att hänga kvar. Det var sanningen. Men så nådde vi målet och snuddade stjärnorna. Och då krympte den här säsongen till en dag, till en derbydag, till en annan typ av dag - och då fick verkligheten en helt annan form än förut. Assyriska FF kan titulera sig storebror och bäst i stan - och så länge drömmen om Allsvenskan är vid liv ska man försöka uppfylla den.