Det var en match i division 4 eller 3. Vi hade anlitat en utomstående fotograf för att filma matchen. Biskopen Hasyo Gallo Shabo hade innan matchen talat om hur viktigt det var att inte bråka med varandra. Vi vann med 4-0 efter att jag gjort två volleymål, Farid ett straffmål och den sista minns jag inte. Under min tid i klubben förlorade Assyriska bara ett derby som spelades i Eskilstuna utan publik på grund av tidigare olägenheter.

Upp och ner. Ostabilt. Spelare och tränare gick inte bra ihop. När tränaren Peter Antoine kom till Assyriska blev det mycket bra. Han ändrade mycket. Spelidé och diciplin. Han kunde se vilken spelare som hade kvalié. Han upptäckte Kennedy i en bortamatch mot Umeå (juniormatch) innan han hade tagit över tränarposten. Jag stod bakom sonen när han blommade ut och buden kom in. AIK ville verkligen ha honom och var redo att betala dyrt. Men jag och sonen tyckte att Hammarby var det bättre valet. AIK skulle inte låta han spela och utvecklas. De hade ett starkt lag. 

I Turkiet hade vårt folk två fotbollslag, ett i Midyat och ett i Istanbul. Inte många viste vem jag var och när dessa två lag skulle mötas ansågs jag vara för ung, för lite och för klen för att spela. När jag däremot bytte till det andra laget och spelad emot mitt gamla ändrade de snabbt sina åsikter om mig. I Midyats fotbollslag lärde jag känna Malek Bisso som spelade där. 

När jag var 17 år beslöt jag mig för att fly till Sverige innan jag inkallades för militärtjänstgöring. Jag spelade i Assyriska från år 1976 då jag anlände. Assyriska skulle börja spela divisionsspel efter att ha spelat i svenska korpen. Det började inte alls bra för min del då vår tränare George från Syrien tyckte jag skulle spela vänsterback. Jag var värdelös som vänsterback och fick sitta på bänken. Men efter det att vi fick en ny tränare från jugoslavien som hette Pavo förändrades allt. Han insåg direkt att anfallet tillföll mitt spel naturligt och jag gjorde 5 mål i min första match mot "finnarna". Efter framgångarna för mig i klubben började tränaren Pavo kalla mig för "Möller", vilket följde efter mig under hela min karriär i Assyriska. Jag spelade fram till 1992 och avslutade min karriär efter ett par matcher i division 2. Jag hade gärna fortsatt men kroppen var sliten och mina knäoperationer gjorde saken inte lättare. Jag engagerade mig efter min spelkarriär som tränare för juniorerna födda år -90 och -91. Det var efter det att en tränare hade misskött juniorlagen och medfört en dalande form för spelarna som jag klev in. Jag tränade bara i en till två säsonger och det var väldigt lyckade år där jag fick vara med om att se Nahir Besara, Gabriel Awrohum, George makdessi och andra duktiga spelare blomstra. Jag kände efter den lyckade framgången att någon annan behövdes för att fortsätta bygga det framtidsprojektet.