Antingen eller är årets visa
KRöNIKA Gårdagens sköna seger har lämnat ett gott avtryck hos de flesta rödvita supportrar, en av dessa är AFF supportern Ninos Maraha. I sin gästkrönika tar han med läsaren på en intressant resa där matchen diskuteras och analyseras.
Som rubriken lyder menar Ninos att det börjar skönjas ett mönster där det är antingen eller som gäller i år. Så länge vinsterna är i klar majoritet får detta mönster gärna hålla i sig säger vi.
Ännu har Assyriska inte kryssat och när man gjort mål har man vunnit, vilket vi får tacka för i segermatchen mot Uppsala laget Sirius. Efter fyra vinster och två förluster på den första femtedelen av årets upplaga av Superettan kan ett mönster skönjas. Antingen eller verkar vara årets melodi och kanske kan det gå hela vägen, men glöm inte vad Östlund sa förra året.
Men ärligt talat, vad hände i söndags? Tre viktiga poäng till trots, maken till krampaktigt spel har jag inte sett på år och dar. Lorentzon, Besara och Mousa var stabila, men det var Llumnica som räddade oss. Resten av laget måste rannsaka sig själva. Llumnica ser ut att gå mot sin bästa säsong i den rödvita tröjan, men vi som följt honom från början vet vilken potential det här vidundret besitter.
Som han kämpade och slet, skapade lägen och viktigast av allt - gjorde två mål. Reduceringsmålet nickade han in från knappt någon vinkel alls. Helt galet. Vinnarmålet var en snygg grej med finess och kyla. Tack "X-man", du har varit den stora behållningen hittills. Vilken vilja, vilken frenesi, vilken lirare.
Vad gäller målvaktens osäkra ingripanden ska jag inte vara alltför hård i min dom, för jag vet att samspelet med backlinjen är avgörande och jag är säker på att självförtroendet kommer när backarna slutar irra runt som yra höns. Dessvärre var det inte bara defensiven som brast i söndags. Mittlåset gnisslade rejält och där framme bredvid fenomenale Llumnica fumlade Dinho som aldrig förr. Vad har hänt med honom? Alla som såg honom förra våren väntar på att han ska få tillbaka till sin grymma form. Snacka om bonus när den infaller.
Det här resonemanget leder oss in på årets nyförvärv. Kan inte påstå att jag är helt tillfredställd. Den spelare som jag sett flest gånger är Dos Santos. Santos inledde matchen med fina räder längst vänsterkanten, han kom ofta förbi och det fanns precision på inläggen. I andra gick det sämre, bland annat brast det bakåt samtidigt som kvalitén på inläggen försämrades. Dock blev Dos Santos framspelare denna match och jag hoppas detta ökar hans självförtroende. Eftersom en bra start uppenbarligen inte garanterar en lika bra fortsättning (läs Dinho) ska jag därför vänta med att döma ut de nya importerna från Brasilien.
Jag vet inte vilket mål Assyriskas ledning har satt upp i år, men om backlinjen skärper till sig kommer mittlåset att agera med en större pondus. Och med Marklund på väg in, Llumnica på väg upp, Besara på väg igenom och Mousa som vägledare är inget omöjligt. Därtill ska vi inte glömma Batan och Lorentzon som både vägg och vind på flankerna. Ytterligare sparkapital finns i Corr-Nyang och Genc.
Förra året sa Östlund att först efter 25 matcher kunde det visa sig om Assyriskas spel räckte till avancemang. Ironiskt nog var det efter 25 omgångar - i den avslutande femtedelen av serien - som Assyriska började tappa sin dittills trygga Allsvenska plats.
Årets säsong får gärna gå i motsatt riktning. Och med tanke på den otur Assyriska hade förra året är det inte helt fel att hoppas på en lyckokompensation i år. Men då måste försvaret skärpa till sig, för det är ju bara bra lag som har turen med sig. Eller hur?
Till sist, jag blir otroligt glad av att se Nahir Besara spela. Han utstrålar intelligens och självmedvetenhet kombinerat med den ödmjukhet man ska ha som en stjärna på väg uppåt. Dessutom ett bra tillslag på bollen, kan bli en värdig arvtagare till Dennis Östlund.
Ninos Maraha
Gästkrönikör
